Hur utvecklas, växer
och vårdas talanger?
Om goda idéer föds och goda tankar göds i arla morgonstund
så var Kunskapsprisets senaste frukostseminarium ute i rätt
tid. Det välbesökta seminariet hölls i IMP-huset beläget
i Malmö hamn med Turning Torso som närmaste högst synliga
granne. Temat för dagen var olika former av talangvård,
och den av chefredaktören Pontus Schultz ledda panelen hade rikligt
med synpunkter på det ämnet.

Maria Stagmo (MS), HR-chef på Novo Nordisk, menade att
det som dagens talanger framför allt går i gång
på är friheten att få utforma sitt jobb och att
få tydliga belöningar när man utför sina uppgifter
väl. De som söker sig till oss är genomgående
väldigt medvetna om sitt värde och de vet att det är
deras hjärnförmåga vi framför allt vill åt,
inte deras fotarbete.
Kjell-Åke Andersson (KÅA), fotograf och filmregissör,
pekade ut Ingmar Bergman som den svenska filmvärldens största
diva och Peter Haber som den som varit svårast att arbeta
tillsammans med. Men för den skull tycker jag inte att
Peter Haber saknar talang, tvärtom. Det gäller bara att
försöka hjälpa honom att ta fram den när den
bäst behövs.
Peter Elander (PE), förbundskapten för Damkronorna,
tycker att det är svårare att coacha Maria Roth än
Kenny Jönsson eftersom Maria tvivlar mer på sig själv.
En gång i tiden var det enligt Elander svårare att coacha
damer än herrar, men det håller på att jämna
ut sig. Detta eftersom den manliga världen (och dito värdena)
blivit mjukare och den kvinnliga världen i alla fall
inom ishockey utvecklat sig i en tuffare riktning.
Eva Östling Ollén (EÖO), förbundsdirektör
för bemanningsföretagen inom Almega, tycker definitivt
att talangerna genom åren blivit alltmer medvetna om sitt
värde.
Göran Bexell (GB), professor i etik och rektor för
Lunds universitet, menar att den forskargrupp som för dagen
är den som kan uppfattas (och som uppfattar sig själv)
som divigast är den som har de största ekonomiska medlen
att röra sig med och som lyckas publicera sig i tidskrifterna
med den största prestigen. Vi har fullt med sådana
grupper i Lund, och det är en stenhård konkurrens mellan
de olika forskargrupperna både i Lund och i den övriga
forskarvärlden. Det är en miljö som för många
kan upplevas som väldigt tuff, och den är inte alltid
helt lätt att styra.
BG Svensson (BGS), VD för Connect, tycker inte att
företagen och talangerna alltid förstår varandra.
För att de ska göra det bättre behövs
en träning från båda håll. Det finns ingen
investerare som går in i ett projekt om inte han eller hon
exakt förstår vad det handlar om, och det gäller
att lära talangerna att förklara vad de håller på
med. Ska man tala till och med investerare gäller det att tala
så att de förstår och att de fullt ut inser att
det går att tjäna pengar på det aktuella projektet.
Det gäller för talangen att vara basic. Till det ska läggas
att kapitalet genom åren blivit mer intresserat av personer
än av idéer. Personen är otroligt viktig för
den som vill ha in kapital för att förverkliga en viss
idé. Den som har pengarna tittar i dag väldigt mycket
på vilken eller vilka personer det är som driver ett
visst projekt. Ibland kan personen vara viktigare än produkten.
Talangfullt
Har det genom åren skett en förskjutning från
laget till den enskilda talangen? En gång i tiden var, för
att tala fotboll, en lagspelare som Håkan Mild den viktigaste
personen i fotbollslandslaget. I dag är det kanske i stället
Zlatan. Vad säger det om den tid vi lever i?
PE: Som jag ser det har det skett en förskjutning från
sådana som ständigt visar en vilja och förmåga
att förbättra sig och sådana som saknar det. Det
gör att jag inte vet om Zlatan i det långa perspektivet
är en större talang än Håkan Mild. Skillnaden
i dag mot tidigare är att en spelare som Zlatan hade blivit
bortsorterad för tio år sedan eftersom laget var viktigast
då. I dag är det mer tillåtet att vara individuell
även i lagidrotter. För dagens individualister gäller
det därför att de lär sig vad som är bäst
för laget för att det ska gå bra. Den som inte gör
det blir bortsorterad även i dag.
KÅA: Inom filmbranschen har det inte blivit ett bättre
klimat för talanger. Tvärtom. Som jag ser det är
svensk film för närvarande nere i rena rama mörkret.
Finansiärer och producenter har tappat sugen. Biografsiffrorna
går stadigt ner och ingen verkar veta hur man ska vända
den här trenden. Filmbranschen är en blandning av pengar
och kultur, men just nu verkar det bara handla om pengar. Talanger
med visioner göre sig icke besvär inom filmbranschen i
dag. Nu är det i stället inspelningen av Göta
kanal 2 som gäller. Som om det inte räckte med ettan!
EÖO: En orsak till att det i dag ser ut som det gör
för talangerna kan man upptäcka i den svenska skolan.
Det finns förvisso undantag, men generellt gäller att
det är väldigt svårt för dagens grundskoleelever
att göra sig synliga och att visa vilka talanger de har. Vi
skulle behöva titta mycket mer på den enskilda individen
i det här landet. Vi har alla olika behov, förmågor
och kunskaper och det skulle vi behöva ägna mycket mer
tid att titta närmare på om vi ska ha en chans att konkurrera
på världsmarknaden. Jantelagen har fortfarande ett alldeles
för stort inflytande i Sverige. Idrottsvärlden kanske
skulle kunna vara ett område som det övriga svenska samhället
skulle kunna ta lärdom ifrån. Det finns massor med talanger
i landet. Nu gäller det att hitta vägar att hjälpa
fram dem på alla områden!
GB: Jag tror att vi är ganska duktiga på att
ta vara på talanger från studenten via olika examensarbeten
till en färdig akademisk examen. Upptäcker ens handledare
längs den vägen att någon är forskarbegåvad
så brukar man göra allt för att hjälpa till.
Många gånger lyckas man med det, men man kan inte behålla
alla dem som disputerar inom universitetets väggar. Därför
är det viktigt att det övriga samhället tar till
vara de forskarutbildade och ger dem jobb efter kompetens. Många
av våra forskare lockas till tjänster utomlands, och
det är bra, men det gäller att vi inom landet också
har miljöer som våra forskare vill stanna i. Men vill
vi ha en verklig toppforskning här i landet måste vi
satsa på de här miljöerna, annars blir det inget.
Jantelagen ger sig självklart till känna även inom
forskarvärlden, men över tiden har den blivit varken starkare
eller svagare. Den är konstant, som jag ser det.
MS: Mycket har förändrats på det här
området under de senaste tio åren, men jag tror att
vi fortfarande är en produkt av mellanmjölkens land. Det
gäller fortfarande och överallt att man inte ska sticka
ut för mycket. Lagom är bäst. Möjligen med undantag
för forskare och idrottare. I de miljöerna kan det vara
OK att sticka ut och upp. Vad jag däremot inte förstår
är varför man anser det vara OK att en idrottskvinna som
Kajsa Bergqvist tränar jämt och ständigt för
att bli bäst, medan det anses vara på gränsen till
samhällsfarligt när exempelvis en kirurg gör det
i samma syfte, dvs. att bli bäst på just sin specialitet.
Det tycker jag låser ambitioner och stryper talanger på
ett onödigt sätt.
Talangtillväxt
Hur får man talanger att växa? Hur får man en
sådan som Zlatan att växa inom sin sport? Hur får
vi ännu duktigare vetenskapsmän, uppfinnare, hantverkare
och entreprenörer i det här landet?
PE: I vår värld, i idrottsvärlden, finns
det ingenting som heter att man inte kan eller får jobba och
slita precis hur mycket som helst för att, exempelvis, vinna
en OS-medalj. Jag vill vända på det: gör man inte
det så blir man bortsorterad. Nyckeln inom idrotten heter:
gillar du inte det du håller på med så är
det lika bra att sluta. Älskar du däremot det du håller
på med så är det bara att hänga på så
mycket du bara kan och orkar. Inom barnidrott brukar man ibland
säga att man inte ska göra det ena eller det andra för
att det kan finnas risker med det. Vi har vänt på det:
gör du inte allt du kan och litet till så är du
rökt.
BGS: Jag träffar ofta yngre studenter som brinner för
sin sak och som är beredda att göra allt för den.
Men någonstans efter vägen så tappar många
av dem sugen. Det är något som saknas. Det finns ofta
inte de rätta ekonomiska incitamenten för att de ska vilja
satsa allt. Jag tror personligen att ekonomin har en stor betydelse
för att få talanger att växa och bli ännu större.
Det saknas inte talang i Sverige. Det saknas möjlighet att
tjäna pengar efter talang och på sin talang.
EÖO: Jag har också sett den där glöden
falna hos en gång yngre och lovade inom olika områden.
Jag tror att det beror på att man först inte får
det jobb man hela tiden sett framför sig under studietiden
och att man, när man inte får det, sedan inte är
beredd att jobba sig upp genom organisationen eller företaget.
Ännu värre är det för de talanger som lämnar
högskolan och inte hittar eller får något arbete
alls. Det är förödande. Det är att slänga
både kompetens och pengar i sjön.
PE: Jag instämmer gärna i resonemanget att man
som idrottare kan tjäna både stora och ganska snabba
pengar. Men när det gäller de tjejer jag var med och tog
OS-silver tillsammans med är det ingen, ingen som tjänar
en enda krona på sin sport. Jag tror inte att talangerna i
första hand vill tjäna pengar. Jag tror att deras främsta
drivkraft är att tillsammans med andra som har samma ambitioner
som de har uppnå olika mål. Penningfällan är
en stor risk inom idrotten. Jag har sett många exempel på
idrottsmän som blivit allt sämre i takt med att deras
inkomster har ökat.
GB: Det kan jag instämma fullt ut i. Det viktigaste
för väldigt många forskare är inte pengarna,
utan det som driver dem framåt är framför allt att
komma i en miljö där de kan förverkliga sig själva
och sina idéer.
Talangvård
Hur tar man hand om talanger? Hur vårdar man dem för
att de ska stanna i företaget, organisationen, laget och landet?
Behövs det kanske en särskild talangakut här i landet?
KÅA: Det viktigaste för mig som regissör
är att ha en vision om vad jag vill berätta för något.
Det är där allting börjar. Sedan gäller det
att för filmens alla talanger, från superstjärnan
till alla de andra stjärnorna, skapa en atmosfär av tillit
och trygghet. Det gäller att få samtliga medverkande
i en produktion att göra lite bättre än i den närmast
föregående för att ta ytterligare ett steg fram.
Min roll är att få samtliga individer att gå i
samma riktning som min vision visar.
MS: Att se varje individ tycker jag är viktigt. Var
och en har sin drivkraft. Det är få talanger som kommer
in på ett företag för att göra samma sak där
under resten av sina arbetsliv. För mig gäller det att
se och känna vad varje medarbetare vill göra just nu.
Av de cirka 600 medarbetare jag har med att göra är det
ungefär 20 procent som varje år byter till andra arbetsuppgifter
inom vårt företag. Det skapar både dynamik och
tillväxtmöjligheter.
GB: Det finns ibland en tendens att vissa forskare får
en stjärnstatus på bekostnad av gruppen. Det måste
vi hantera genom att dels ha duktiga grupper, dels stjärnor
som kan dra till sig pengar till gruppen. Det går inte att
säga antingen eller. Som vanligt gäller det i stället
både och. Mitt bästa trick är att skapa en så
attraktiv universitetsmiljö i Lund att folk vill komma till
och stanna hos oss. Jag försöker att skapa en så
attraktiv och generös miljö som möjligt för
kreativa individer.
PE: Inom Damkronorna satte vi på ett tidigt stadium
upp en vision för vad vi ville uppnå: OS-guld. Utan den
hade vi inte ens kommit halvvägs. Man anpassar sig alldeles
för lätt till den nivå man sagt att man vill uppnå
och har man inte satt ribban högt så händer ingenting.
I det här landet är det lite för mycket Jantetänkande
för att man egentligen ska våga sticka ut hakan på
det viset, men jag tror att det är nödvändigt om
man vill åstadkomma något extra.
Arne J ärtelius
NE-redaktör
|