Spridningseffektiv entreprenör
av Arne Järtelius
nyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin

Efter ettan kommer som bekant tvåan. Sedan blir det svårare. Inte att räkna, men väl att som entreprenör kunna/vilja/våga ge sig på ännu ett projekt. I alla fall om man vill ha koll på vad som händer och kunna påverka det som sker. Det är inte heller så dumt att kunna sova gott om natten och hinna klappa katten utan att behöva vara orolig för de projekt man blandat sig i.

Patrik Hadenius fick 2009 Kunskapspriset för att han med sådan framgång först startat och sedan på kort tid uppnått en väldig upplaga med Språktidningen. Men knappt hade bläcket på prischecken från Kunskapspriset hunnit torka förrän han var på väg ut med nästa tidskrift: Modern Psykologi. Om det ska bli samma framgång återstår fortfarande att se. I väntan på det träffar Kunskapsprisets utsände Patrik för att höra mer om tillkomsten av hans nya projekt.

Patrik Hadenius tar emot Kunskapspriset 2009

Okritisk massa

Räckte det inte med Språktidningen och dess framgång? undrar jag inledningsvis med Patrik när jag träffar honom över en kopp kaffe på mitt favoritkonditori på Götgatan i Stockholm. Varför skaffa ett barn till när det första visade sig vara så välförsett och välfungerande?

– Nej, det gjorde inte det. Redan när jag lämnade min tjänst som redaktör på Forskning & Framsteg för snart fyra år sedan hade jag minst två idéer om mer specialinriktade tidskrifter som jag skulle vilja arbeta med. Det var dels en om språk – som jag är utbildad i – dels en om psykologi – som jag också är utbildad i, även om det inte är lika mycket som i språk. Ser man de båda disciplinerna ihop skulle det ha kunnat bli en tidskrift om ”språk och tanke”, men det hade blivit lite för brett med mitt sätt att se det.

Att Patrik valde att först satsa på en tidskrift om språk berodde inte minst på att den nischen populärvetenskapligt sett är tom här i landet. Det visade sig ju på alla sätt och vis vara helt rätt tänkt. Ett bevis på det är att Patrik Hadenius 2009 förutom att han vann Kunskapspriset också var nominerad till Stora Journalistpriset och Tidskriftspriset.

– När det sedan visade sig att allt var frid och fröjd med Språktidningen så gick det inte att låta bli att tänka vidare: Varför inte prova med en tidskrift till. Lägg till det att det finns administrativa skäl att gå vidare. Språktidningen behöver inte fler kockar än jag själv plus två till, men det är lite för få. En arbetsplats behöver nå en viss kritisk massa för att fungera optimalt. Det kan man skaffa sig på alla möjliga sätt, men jag är en tidningsmänniska och då blev det Modern Psykologi.

Hur var det då att skapa en ny tidskrift?

– En del saker var enklare. När det gällde det mesta i teknisk väg använder vi oss av samma leverantörer för den nya tidningen som för den gamla, så på så sätt var det bara att plöja vidare i gamla spår. Det som varit svårare med den andra tidningen har varit våra tidigare läsares förväntan på den nya tidningen. De nöjer sig inte med lika, de vill ha något som är snäppet bättre. Från allra första början. Vad som också var svårt att förstå med den nya tidningen är att den är helt annorlunda till sitt upplägg och till sitt innehåll än den första. Att det var på det viset var jag inte riktigt medveten om från början. Men nu vet jag.

Pappersdistribuerad kunskap

Låt oss innan vi går vidare först gå tillbaka till det senast sagda: tidningsmänniska. Man hör ordet från tid till annan, ofta hos lite äldre journalister, men ofta blir de svaret skyldiga när man vill veta mer om det där cellulosapåfundet som de så intensivt hyllar; ofta med en ”det var bättre förr”-attityd. Låt oss testa den inte så gamle (född 1964) Patrik Hadenius för att höra vad som enligt honom är en tidningsmänniska.

– Det är en människa som tror att andra människor vill läsa tidningar och som tycker sig veta hur en tidning ska komponeras. Nätmänniskor är inte alls sådana, men det hindrar inte att de går att sammanföra. Jag var med och lanserade Forskning & Framstegs webb 1997, skapade den första tidningsbloggen i landet och likaledes de första poddsändningarna. Med det ska vara sagt att jag inte är negativ till ny teknik. Tvärtom. Men mitt i all cyberspaceaktivitet finns det all anledning tro att även papperstidningar har en minst lika god framtid som nätdistribuerad information. Jag är en tidningsmänniska för att jag också tror på pappersdistribuerad kunskap.

Skapandet av Modern Psykologi gjorde att den tidigare redaktionen på Söder i Stockholm nästan fördubblades, vilket gör att de nu är sammanlagt fem personer inblandade i att göra den tidskriften och Språktidningen. En sjätte redaktionsmedlem är i andanom i antågande, men sedan är enligt Hadenius den kritiska massan för de båda tidskrifterna uppfylld. I alla fall för den här gången. Vad händer sedan?

– För dagen sitter jag nöjd. Helt nöjd. Om två år ser jag kanske annorlunda på situationen, men vad jag för närvarande har tillfredsställer väldigt många olika behov. Men jag är kanske inte den typen av entreprenör som ser storleken som ett självändamål. För mig handlar det om att känna efter vad jag innerst inne vill och sedan göra det. Varför sikta på månen när det räcker med några enstaka byggstenar för att skapa en bra grund här i livet?