Kunskap, kultur och kvinnor
av Louise Ridell
Nationalencyklopedin

När Kunskapspriset tillsammans med 1,6miljonerklubben bjuder in till seminarium om kunskap och kultur med inte mindre än tre statsråd på scenen är det klart att man blir nyfiken. Under Almedalsveckan, där seminarierna överlappar och överröstar varandra, är det lätt att som besökare drunkna i utbudet. Men det var nog inte någon på detta seminarium som hellre varit någon annanstans; åhörarna lyssnade aktivt och fick många tillfällen till skratt av talarnas berättelser.

Med 1,6miljonerklubben som medarrangör blir det naturligt att fokus hamnar på kvinnors situation. Relativt nytillträdda gotländska landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård berättade att kvoten kvinnor/män för landshövdingar under de senaste åren klart bättrats; från 6 kvinnor och 15 män, till 11 kvinnor och 10 män. Glädjande siffror, och någon liknande matematik kanske man kan önska sig i nomineringarna till Kunskapspriset? Kunskapsprisets juryordförande Arne Ekman sa att det brukade vara en majoritet av män som nominerades. Han uppmanade alla (för vem som helst får lämna in förslag) att nominera, och speciellt då nominera kvinnor.

Statsråden äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och biståndsminister

Maria Larsson under frågestunden.

Gunilla Carlsson delade öppenhjärtigt med sig av sin bakgrund och sina personliga erfarenheter av hur det är att vara kvinna i ledande positioner och hur de får vardagen och livspusslet att gå ihop. Maria Larsson påpekade att det i vissa sammanhang och vissa tider kan vara en tillgång att vara kvinna, man kan bli påläggskalven, men tyvärr inte alltid hela vägen. Hon delade också med sig av ett underbart ordspråk från hembygden Gnosjö: Det omöjliga gör vi genast, underverk tar lite längre tid.”

Historikern Christopher O’Regan, vars faiblesse för det sena 1700-talet, manifesterade sig i ett vältaligt och kunnigt anförande, beskrev en tid där kvinnor hade en tämligen stark position i samhället och där män kunde tilltala varandra med ”söta du”. Ömhet, kyssar och tårar var för båda könen och ansågs som mänskliga drag, snarare än feminina som i senare tider. Vad som under 1800-talet och framåt orsakade denna ”backlash” blev inte utrett men som O’Regan uttryckte det: det skedde en olycklig polarisering av könen som vi än i dag kämpar med att bryta. Hans humoristiska framställning avslutades dock med en varning för att romantisera för mycket, 1700-talet i all ära men möjligheterna för kvinnor var fortfarande få, då kunde ju kvinnor inte bli ministrar!

Något som framkom under seminariet och som visade sig vara gemensamt för ministrarnas väg till händelsernas centrum var att de alla varit elevrådsordförande! Denna för karriären tidiga erfarenhet delade de även med 1,6miljonerklubbens grundare Alexandra Charles, Gotlands landshövding Cecilia Schelin Seidegård och gissningsvis många andra i publiken (även jag har suttit i elevrådsstyrelsen…). Alla de otaliga som i skolan deltagit i elevråd och elevkårer blir naturligtvis inte ministrar men jag tror att de tar med sig en viktig lärdom ut i livet; man kan påverka sin och andras situation! Skoldemokratins betydelse för demokratin i stort i Sverige ska verkligen inte underskattas!