Kunskapspriset till småskalig millenniemålare
av Arne Järtelius
nyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin
Vore Jeffrey Sachs en målande konstnär skulle hans motivkrets i dag vara den afrikanska landsbygden, och han skulle uppehålla sig vid att detaljutforma små och för andra ögon tämligen obetydliga detaljer. Nu är Mr. Sachs ekonom, utvecklingsekonom med världsrykte närmare bestämt, och som sådan tvungen att se de stora linjerna. Men det hindrar honom inte från att se det stora i det lilla, och beväpnad med oändliga mängder statistik och en stark räknedosa har han kommit fram till intressanta resultat när det gäller fattigdomsbekämpning på både mikro- och makronivå.
 |
EARTH INSTITUTE COLUMBIA UNIVERSITY
Jeffrey Sachs |
Som utvecklingsekonom har Jeffrey Sachs gjort sig känd för att dels se möjligheter där andra bara vädrar hopplöshet genom att fokusera på små förändringar i människornas vardagsliv där de flesta andra vill se så omstörtande ingrepp i hela länders ekonomi som möjligt. Beväpnad med de insikterna reser han jorden runt för forskning, föreläsningar, rådgivning och lobbyarbete. Sin bas har han som chef för Earth Institute, och ovanpå det är han professor i hållbar utveckling vid Columbia University, New York. Det är med andra ord en förtjänstfull kunskapsspridare som nu tilldelas Kunskapsprisets internationella hederspris.
Informationsspridning
I samband med att Jeffrey Sachs besökte Stockholm för en föreläsning i maj i år fick NE:s utsända en pratstund med en man som, trots en fulltecknad kalender och med fullt av folk som vill ha sin bit av honom, visar sig vara lugnet själv och tar den tid som behövs för att svara på de frågor vi ställer. Vi inleder med att fråga hur han sprider sitt budskap.
– Jag försöker göra det genom att delta i och leda verkliga och marknära projekt. Det är projekt som ger viktiga lärdomar om vetenskaplig förståelse när det gäller ekonomisk utveckling. Med andra ord: jag gör genom att visa hur man gör. Jag har varit verksam som akademiker de senaste 30 åren vilket givit mig gott om möjligheter att sprida mitt budskap i böcker och skrifter, genom att undervisa och genom att hela tiden träffa nya studerande. Jag noterar att jag har studenter verksamma runtom i världen, även här i Sverige. Det är något jag som professor sätter stort värde på.
Självklart har professor Sachs (född 1953) vägar och möjligheter att sprida sitt budskap förändrats i takt med att hans akademiska karriär fortskridit. Som ung akademiker publicerade han sig främst genom att skriva vetenskapliga uppsatser med en publik som var mycket begränsad. Vid mitten av 1980-talet var han ekonomisk rådgivare i länder som Bolivia, Polen, Slovenien, Estland och Sovjetunionen, och det kom självklart att förändra både hans förståelse av utvecklingsfrågor och hans aktiviteter i samband med att sprida kunskap om dem. Vid den här tiden var han rådgivare till storheter som Boris Jeltsin och Vladimir Putin i Ryska federationen och den polska premiärministern Kwásniewski. Det var också en tid då han alltmer började tala med och bistå allmänheten i den globala debatten om utvecklingsfrågor.
– De senaste femton åren har jag varit väldigt engagerad i den extrema fattigdomen i Afrika. Mina argument när det gäller den har varit att sådant som aidspandemin, malaria, tuberkulos och andra dödliga sjukdomar spelar en lika stor roll när det gäller att forma den ekonomiska utvecklingen som frågor om budgetar, räntenivåer och motsvarande. Det arbetet har för min del inneburit en annan form av aktivitet när det gäller att sprida information. Jag har lett ett storskaligt projekt som inbegriper 500 000 personer bosatta i vad som kallas millenniebyar – namnet kommer från FN:s millenniemål från 2000 att avskaffa den extrema fattigdomen i värden till 2015 – i ett dussintal afrikanska länder. Där har vi fått fram fantastiska resultat när det gäller sådant som hur malaria kan kontrolleras, hur skördarna kan ökas och hur man kan försäkra sig om att barnen placeras i en reguljär skolgång. Det är på samma gång en vetenskaplig och en politisk insats eftersom arbetet utförs i nära samverkan med olika afrikanska regeringar.
Som om detta inte skulle räcka har Jeffrey Sachs sedan 2005 utkommit med två böcker - Slut på fattigdomen (2006) och Common Wealth: Economics for a Crowded Planet (2008) - som båda blivit bästsäljare och som för författaren kommit att innebära en breddning och en fördjupning av de debatter som han involverats i. De har även inneburit att Mr. Sachs personligen blivit inblandad i en massa sammanhang där han inte fanns med tidigare.
 |
ARNE JÄRTELIUS/NATIONALENCYKLOPEDIN
Jeffrey Sachs och Kunskapsprisets ordförande Arne Ekman i Stockholm. |
Förändringsinformation
Informera kan vi alla och vi gör det mer eller mindre bra, med ett större eller mindre informationsinnehåll och mer eller mindre övertygande. Men, undrar vi med Mr. Sachs, hur informerar man för att få det att leda till en verklig förändring, till en förändring av människors verklighet? Hur, med andra ord, skapar man en handlingsberedskap för att undvika att 20 000 människor varje dag dör av extrem fattigdom, dvs. de ingår den extremfattiggrupp som har en inkomst per dag på mindre än en amerikansk dollar?
– Du menar verklig förändring? Real change? Det är ett intressant koncept i dagens värld. Det är väl på det viset att många goda idéer aldrig blir genomförda och att många dåliga idéer implementeras i en alldeles för stor utsträckning. För tio år sedan blev jag på olika sätt – personligen, vetenskapligt och intellektuellt – involverad i ett projekt som handlade om att de som är mycket fattiga i Afrika ska ha tillgång till grundläggande hälsoåtgärder: el, rent vatten, avlopp, hälsovård och mat för dagen. Att skriva en uppsats om det är en sak. Att ta upp det i en bok eller att nämna det i föreläsningar är något annat. Att se till att de i de sammanhangen nämnda personerna också får det som man med en sådan övertygelse talar för, är som bekant något helt annat. Jag har varit aktivt inblandad i åtgärder som strävat i den riktningen, bland annat tillsammans med både den nuvarande och den förra generalsekreteraren i FN. I alla de möjliga sammanhang världen över har jag pratat mig varm för det nämnda behovet. Jag har försökt övertyga alltifrån regeringar till filantroper att satsa pengar i sådana projekt. Men det viktiga, sist och slutligen, är inte hur bra jag lyckas framföra mitt budskap utan vad som kommer ut av det i praktiska åtgärder för de drabbade. Jag tycker kanske att jag till någon liten del lyckats i mitt uppsåt, men jag är väl medveten om hur svårt det kan vara att få till stånd den verkliga förändring som du efterlyser.
Med tanke på de kriser – matprisökningar, oljeprishöjningar och dagens finanskris – världen har levt i de senaste åren är frågan oundviklig: Har det mot den bakgrunden varit svårare att tala om fattiga länders utvecklings- och hjälpbehov?
– Det har varit en extrem ekonomisk situation som jag hoppas att vi snart kan se slutet på. Om det tidigare var svårt att prata utvecklingshjälp så har det om möjligt varit ännu svårare nu. Det gäller i synnerhet när situationen för de fattigaste bland de fattiga kommit på tal. Hjälpen till dem har alltid varit lägst prioriterad, och nu har den om möjligt hamnat ännu längre ner i prioritetsordningen. Detta samtidigt, väl att märka, som miljardtals dollar har spenderats på att försöka rädda världens finanser på olika sätt. Samtidigt, och det är intressant att notera, så har frågor som rör människor världen över som klimat och energi hamnat ännu högre på alla dagordningar. Om de frågorna kommer att få någon lösning och i så fall vilken, återstår att se, men det är på sin plats att notera att lösningen av det ena är beroende av det andra, som i sin tur är beroende av något tredje.
Jeffrey Sachs personliga uppfattning om hur finanskriser och de andra kriser den kan ha i sitt släptåg ska lösas är att det behövs en av offentliga investeringar ledd väg ur detta. För att lösa finanskrisen i värden behövs det, säger han, en kraftfull betoning på allmänna investeringar och ett nytt och hållbart energisystem.
Extern länk: Earth Institute
|
"Kunskap
är det som utvecklar oss som individer
och samhälle. Det är något
frigörande med kunskap och det är
lätt att bära med sig. Det finns
alltid plats för mer och det stärker
dig som person. Det finns också en
god cirkel med kunskap. Det du vet skapar
sug efter mer och genom att lära sig
förstår man det man inte kan. PricewaterhouseCoopers är världsledande inom revision och
närliggande rådgivning. Vår
vision är ett väl fungerande privat,
offentligt och ideellt företagande som inger
förtroende. Det vi säljer är
vår samlade kunskap för våra
kunders bästa. Den tjänsten kallar
vi connected thinking."