Karin Bojs var en av sex lyckliga vinnare av Kunskapspriset 2008. I motiveringen för hennes pris står bland annat att hennes allsidiga, kunniga och pedagogiska artiklar och krönikor alltid väcker nyfikenhet och lusten att söka efter ytterligare kunskap. Vi träffade Karin för att få veta hur hon gör.

Karin Bojs tar emot på vetenskapsredaktionen i DN-huset i Fredhäll i Stockholm. Efter lite prat med redaktörer på bild, text och grafik inför helgens utlägg av vetenskapsnyheter i DN drar vi oss undan till hennes tjänstemodul för en pratstund. Den här dagen i påskveckan är Karin ensam på en redaktion som totalt innehåller tre fasta medarbetare och en praktikant.

Dagens Nyheter är i första hand papperstidningen. Den utkommer sju dagar i veckan med en upplaga på omkring 340 000 (2008) exemplar och med en läsekrets på i runda slängar en miljon personer. I den har vetenskapsredaktionen en egen sida men minst lika viktigt är att vetenskapsnyheter kan poppa upp lite här och var och när som helst i tidningen. Så har det inte alltid varit, men sedan Karin Bojs fick en fast plats på nyhetsredaktionens morgonmöten har vetenskapsnyheter fått en större och en tydligare plats i hela tidningen.

– Utöver papperstidningen så har vi förstås nätet. Där kan vi lägga in vetenskapsnyheter precis när de händer eller exakt i den stund som vetenskapliga artiklar blir offentliga. Från våra artiklar på nätet länkar vi sedan vidare till olika källor. Det är dels ett sätt för den som så vill att själv kontrollera källan, dels ett sätt för den som vill läsa vidare på olika håll om samma sak. Det är ju själva poängen med Internet. Att tro att folk inte vill ha mer än en källa för sina nyheter är ett förlegat tänk.

Vad är det då för kunskap som vetenskapsredaktionen vid DN (för övrigt den enda i sitt slag i svensk dagspress) sprider?

– Det är forskningsnyheter med fokus på naturvetenskap. De nyheter vi publicerar hittar vi till allra största delen i vetenskapliga tidskrifter. Vi försöker att så systematiskt det bara går att bevaka de ledande naturvetenskapliga tidskrifterna i världen. Dit hör Nature, Science, Lancet, New England Journal of Medicine och ett helt knippe liknande tidskrifter i världen. Här på redaktionen sitter vi vecka in och ut och följer vad de här tidskrifterna publicerar i tryckt form och på nätet. När vi hittar något vi tycker är publicerbart går vi vidare till svenska och utländska forskare för att skapa oss en lite bredare uppfattning om vad det handlar om, hur nyheten källmässigt sett står sig och för att intervjua dem som har ytterligare kunskap i ämnet.

Vilka andra sätt finns det att komma åt naturvetenskapliga nyheter på en tidning?

Presskonferenser om naturvetenskapliga upptäckter på olika håll i världen följer vi live på Internet och så kommer det förstås tips på nyheter till tidningen från forskare och forskningsorgan. Men i det senare fallet är jag mycket försiktig med publicering. Det är inte något allmänt tyckande eller mycket preliminära resultat som vi vill publicera i tidningen och på nätet. Vi brukar därför som huvudregel ha att vänta tills någon renommerad vetenskaplig tidskrift beslutat att publicera en viss nyhet innan vi går vidare.

Till ovanstående ska läggas Karin Bojs signerade vetenskapskrönika. Den publicerar DN varje söndag och har så gjort sedan Karin fick hand om vetenskapsredaktionen för 12 år sedan.

– För det mesta ger sig innehållet i krönikan efter vad som hänt under veckan eller lite längre tid tillbaka. Men det har väl hänt att det knipt så mycket med nya idéer att jag fått stå över och min krönika reducerats till en kortare notis. Men det har endast varit i nödfall. När det gäller naturvetenskap finns det som bekant ständigt mycket att skriva om.

Hur förpackar man då nyheterna på vetenskapsredaktionen? Ställer presentationen av vetenskapliga nyheter i en dagstidning andra krav på den som skriver? Behöver naturvetenskap ett annat tidningsspråk?

– Att skriva om vetenskap ställer höga krav men det är samma journalistiska principer som vanligt som gäller. Språket ska vara enkelt och redigt. Det ska vara begripligt för läsare från 12 år och uppåt. Jämför man vår redaktion med exempelvis sporten, ekonominyheterna och kulturen på DN så känner vi ett mycket högre krav på att alla ska kunna begripa det vi skriver. För mig är det viktigt att ingen känner sig utesluten. När det gäller illustrationer är det framför allt foton och grafik som vi arbetar med. Redan innan vi börjar arbeta på ett reportage vill jag att reportern ska veta hur det ska illustreras. Detsamma gäller för grafiken. Vi kan inte begära att de tecknare och illustratörer som vi har på tidningen ska veta hur allt ser ut och fungerar. Det är därför reporterns uppgift att lämna tillräckligt med material för att tecknare och grafikredaktionen ska kunna illustrera den aktuella artikeln. Det gör att vi måste bereda materialet ganska mycket innan den mer konstnärliga sidan av arbetet kommer in i bilden.

Hur har Karin själv utvecklats som vetenskapsjournalist under sin tid på DN?

– Jag har fått en hela tiden större respekt för hur mycket arbete och tid som man måste lägga ned på varje enskilt reportage. Man ska verkligen inte tro att det bara handlar om att göra research eller att skriva en fin text. Så långt har man bara kommit halvvägs. Därefter handlar det om illustrationer och att dela upp texterna i faktarutor och förklarande delar. Efter det vidtar redigerarna, en underskattad del av journalistkåren som jag ser det, som gör texterna så läsbara som det bara går när det gäller alltifrån språklig koll och rubriksättning till hur en färdig sida ska se ut. Förpackning är en väldigt stor del av journalistyrket och jag har en känsla av att den insikten inte är allom given.

Vad är det för skillnad på en artikel av Karin Bojs i dag jämfört med 1997?

– Jag är ämnes kunnigare, mycket kunnigare i dag. Det har jag inte minst blivit genom de högskolepoäng i alla de möjliga ämnen jag läste in under en tioårsperiod. Språkligt är det däremot inte någon större skillnad mellan hur jag skriver i dag och hur jag skrev för 12 år sedan. Jag har alltid jobbat mycket med och varit noga med språket och de språkliga uttrycken. En skillnad i dag kan möjligen vara att jag nu är ännu mer noga med att inte använda några svåra ord.

(Artikeln publicerad 2009-04-28)

Kunskap, kultur och kvinnor

ALMEDALEN: När Kunskapspriset tillsammans med 1,6miljonerklubben bjuder in till seminarium om kunskap och kultur med inte mindre än tre statsråd på scenen är det klart att man blir nyfiken. Det handlar om kunskap, det handlar om kultur men framför allt om kvinnors villkor inom dessa områden. Och den nyfikna blir inte besviken.

» Kunskap, kultur och kvinnor

Vad betyder matematiken i
den globaliserade världen?

REPORTAGE: Attila Szabo, lärare i matematik och en av
2009 års Kunskapspristagare.

» ”Vad är en bra matematiklärare?

Frukostmöte i Linköping

FRUKOSTMÖTE: Det är arla morgonstund.
Representationsvåningen i länsresidenset ligger smygande tyst. Nej, vänta! Klirr från koppar och tallrikar hörs från köket.

» ”Mansionem in lincopia”
» Inslag från P4 Östergötland

Spridningseffektiv entreprenör

Efter ettan kommer som bekant tvåan. Sedan blir det svårare. Inte att räkna, men väl att som entreprenör kunna/vilja/våga ge sig på ännu ett projekt

» Spridningseffektiv entreprenör

Vad har Kunskapspriset
inneburit för dig?

Det har inneburit oerhört många positiva saker. Först och främst var det ju ett erkännande och ett kvitto på att jag lyckats med något. Priset har också öppnat dörrar som gjort att jag kunnat gå vidare och fortsatt inspirera lärare.

» Några frågor till en pristagare

Kunskapens dag 2009 började redan 7.45 på morgonen. Då fanns Kunskapsprisets ordförande Arne Ekman tillsammans med två av årets mottagare av Kunskapspriset i SVT:s morgonsoffa.