Snilleblixtar för framtiden
av Arne Järtelius
nyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin
– Barnens kunskapsinhämtande inom Snilleblixtarnas ram utgår från barnens egen nyfikenhet.
Anna-Karin Cardell är verksamhetsansvarig för Snilleblixtarna i Sverige. Hon har sin bas i Linköping, och därifrån ser hon till att det blir fler olika lokalorganisationer av Snilleblixtarna i landet.
– Snilleblixtarna kan beskrivas som ett koncept med sju olika steg som barn alltifrån förskolan till och med femte klass kan arbeta med. Konceptet går ut på att väcka barns intresse för teknik, naturvetenskap, uppfinningar och entreprenörskap. Det handlar om att stimulera barnens inneboende nyfikenhet, förmåga och påhittighet. Det handlar också om att de ska våga stå upp för de idéer de har och att de vågar visa att de kan göra saker, intressanta och spännande saker, på alldeles egen hand.
Anna-Karin framhåller att det är viktigt att alla idéer från barnen, verksamma inom något av Snilleblixtarnas många projekt ute i den svenska grundskolan, ska anammas och uppmuntras, hur ”tokiga” de i förstone än kan verka vara. Vem vet vad det gym för gräshoppor som ett barn hade tillverkat i en skokartong kan komma att ha för spännande användningsområde i en bioteknisk framtid. Vem? Mycket av den teknik som vi så hemvant använder oss av i dag började en gång i tiden som ett hugskott eller extra vild idé hos något litet snille. Låt tusen och åter tusen idéer blomma för de vårar som komma ska!
– Jag har som en av mina arbetsuppgifter att skapa ett nätverk runtom i landet av snilleblixtaktörer. I dag har vi aktörer från Ystad i söder till Luleå i norr. De är vår förlängda arm för arbetet med lärarna ute i skolorna, och de ser till att skolorna får vår lärarhandledning. Aktörerna arbetar ofta med projekt som handlar om samarbete mellan skola och näringsliv. I sådana sammanhang ser vi gärna att Snilleblixtarna finns med som en självklar del.
Den minnesgoda vet att Kunskapspriset genom åren gått till sådana som Finn Upp – de vänder sig till årskurs 6 till 9 – och Ung Företagsamhet – de har sin bas på gymnasieskolorna. Går Kunskapspriset 2009 i kategorin folkrörelser till Snilleblixtarna så har priset skapat en bra grogrund när det gäller uppfinningsrikedom och entreprenörsanda från förskola till gymnasium. Snacka om snilleblixt!
– En annan verksamhet som vi har är att vi utbildar och diplomerar vad vi kallar Snilleblixtlärare. För att bli diplomerad lärare hos oss så deltar man i en utbildning som totalt pågår under en halv dag och är uppdelad i tre delar. Den första delen består av en traditionell lektion där jag håller låda medan klassen andäktigt sitter och lyssnar och lär om konceptet för Snilleblixtarna. I den delen får de vuxna vara vuxna. I del två får de vuxna bli barn i vad jag kallar för ett pillarmoment. Den går ut på att skruva sönder någon apparat i dess allra minst beståndsdelar. Det var kanske något vi själva gjorde som barn, men det var inte alltid som den upptäckarlusten uppskattades av våra föräldrar. Nu får deltagarna i utbildningen chansen på nytt och detta utan att jag kommer med några förmanande ord. Tvärtom! Medan den här verksamheten pågår uppmanar jag lärarna att komma med förslag och idéer på hur de skulle kunna använda sig av det här momentet i sin ordinarie undervisning. Vi vill inte att snilleblixtverksamheten ska bli något extra, någon grädde på moset. Vi vill och hoppas att det i stället ska vara något som man utgår från. Del tre i diplomeringen går ut på att fundera över och hitta vägar för att börja arbeta med snilleblixtkonceptet på de skolor som deltagarna kommer ifrån.
Hem efter kursen går ett antal lärare försedda med diplom och, inte minst, idéer för hur man ska stimulera barns intresse för teknik, uppfinningar och entreprenörskap och, allra mest, hur man gör det på ett roligt och inspirerande sätt. Snilleblixtar är inte något man har, det är något man får om miljön och stimulansen är den rätta. Inte sant, snille du?
– Vad vi också vill är att lärarna ska känna att det är de som äger det koncept som Snilleblixtarna i Sverige har. Vi vill inte komma ut i skolorna och tala om ”hur det ska vara”. Det är lärarna själva som ska hitta sin metod och sitt arbetssätt. Men i grunden för arbetet ska hela tiden finnas viljan att stimulera elevernas nyfikenhet, deras lust att lära och deras förmåga att kritiskt reflektera. Läraren är den som blir barnens hjälte i det här arbetet, inte vi från Snilleblixtarna.
Som bekant står det i läroplanerna för den svenska skolan att teknik på olika sätt ska ingå i de ämnen man har, men av det brukar det inte bli så mycket mer än fromma förhoppningar och tappade sugar. Många är de svenska barn som i tidig skolålder haft en massa tekniskt intressanta idéer och intresse för teknik, men det går ganska snabbt över för det finns sällan någon som uppmuntrar vad som slumrar under ytan.
– Därför är det lätt för oss att komma ut i skolorna. Teknikintresset finns i allra högsta grad hos både lärare och elever, men man vet för det mesta inte hur man ska omsätta det i handling. Vi kan ge dem en massa snilleblixtar i det arbetet.
Till ovanstående ska läggas den årligen återkommande Snilleblixtmässan som någon utvald snilleblixtaktör arrangerar tillsammans med Snilleblixtarna i Sverige och sin kommun. Den senaste mässan hölls i Göteborg i våras, och nästa år – den trettonde Snilleblixtmässan i ordningen – är det Katrineholms tur. Till detta kommer också många, många lokala och regionala mässor som genomförs av både snilleblixtaktörer men även av enskilda skolor.
– Vid den nationella mässan deltar barn från hela landet – i Göteborg deltog 1 600 barn – som visar upp sina uppfinningar. Från den mässan kommer jag särskilt ihåg en liten kille som satt där vid ett bord med sin uppfinning. Vad han hade uppfunnit var ett mycket speciellt paraply. Pinnarna på paraplyet var tillverkade på ett sådant sätt att de kunde leda regnvattnet så att ström alstrades för att driva hans iPod. Och när det inte regnar? Då finns det solceller på paraplyet!
Som Povel Ramel så sant diktade: ”Snilleblixt, snilleblixt, hoppitopp!” |
Stockholm
är landets största aktör på utbildningsområdet.
Vi träffar varje dag mer än 110 000 barn-elever-studerande.
Vi avsätter ungefär 15 miljarder kr för utbildning
varje år.Utbildningsnivån
bland befolkningen i Stockholm är hög och vi huserar stora
aktörer på forskningsområdet - detta gör att
vi i betraktas som världens 8:e kunskapsregion (efter sju amerikanska
regioner). Vi är av en mängd skäl intresserade av kunskaper
och kunskapsutveckling. Inte minst för att förbättra
vår internationella position som kunskapsregion. Men också
för att ge alla invånare en möjlighet att kunna utvecklas
och att bidra till att utveckla samhället. Kunskapspriset lyfter
fram och fokuserar på personer och organisationer som bidrar
till att utveckla kunskaper. Det vill Stockholm också. Därför
vill vi samarbeta med Kunskapspriset.