Torleif Ingelög är nominerad till Kunskapspriset ”för hans enastående arbete under tre decennier med att sprida saklig och objektiv kunskap om den biologiska mångfaldens betydelse”. Efter att ha tagit initiativ till såväl ArtDatabanken som Centrum för biologisk mångfald var han en av huvudpersonerna bakom det svenska artprojektet och dess utgivning av ”Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna”. Som föreståndare och naturvårdsråd, Sveriges enda i sitt slag, vid ArtDatabanken och som författare till en rad böcker har han inspirerat fackbiologer, naturvårdare, skogs- och jordbrukare samt en naturintresserad allmänhet.

Kunskapsprisets utsände träffar Torleif Ingelög under en paus i en konferens på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Vi börjar med att fråga honom vad han vet om Kunskapspriset och hur han ser på att vara finalist till det.

– Kunskapspriset känner jag till av den uppenbara anledningen att jag varit finalist till det vid ett tidigare tillfälle. Anledningen till nomineringen är väl för att jag framgångsrikt arbetat med biologisk mångfald i hela mitt liv. Skälet till att jag för 23 år sedan startade ArtDatabanken var att det då saknades ett samlat grepp när det gällde kunskapen om biologisk mångfald. Det saknades en instans som samlade in information och det fanns ingen instans som tillhandahöll information. När jag startade ArtDatabanken var jag ensam och när jag slutade var vi 70 anställda.

Vilka egenskaper bör en duktig kunskapsförmedlare ha?
– Jag tror att en sådan ska vara saklig, entusiastisk, positiv och intresserad av sitt ämne.

Hur förmedlar och sprider man enligt dig kunskap bäst?
– En sak som jag upptäckte tidigt var att det fanns en hel del kunskap om biologisk mångfald och arter, men den var inte tillgänglig och den var inte ens alltid så önskvärd som man skulle hoppas. Det senare gällde exempelvis skogsbruket som inte så gärna hörde talas om att vissa arter höll på att utrotas eftersom det kunde ställa till problem för näringen. Det gjorde att man ibland tvingades att på ett ganska handfast sätt trycka in den där kunskapen där den behövdes. Det gjorde vi genom att alltid vara sakliga och så objektiva som bara möjligt var. ArtDatabanken är ingen miljöorganisation med vissa speciella frågor på sin agenda. Den korrekta bilden brukar vara mer än tillräckligt bekymmersam och allvarlig att förmedla när det gäller arter. Men det utesluter inte att man måste presentera sin information på ett sakligt, smakligt och lättillgängligt sätt.

På vilka annorlunda och lustfyllda sätt har du lyckats stimulera andra att söka kunskap?
– Internet har varit ett viktigt sätt att förmedla artdatainformation. ArtDatabanken har successivt byggt ut sin information på det och genom Artportalen, som är ett nätbaserat rapportsystem, så är det i dag en jättelik folkrörelse. Vem som helst kan där rapportera fynd av arter. Sedan Artportalen kom till i början av 2000-talet har 15 000 individer rapporterat 15 miljoner fynd av arter på 190 000 koordinatsatta platser där de här arterna funnits. Varje år går användare från 350 000 olika datorer in och använder sig av den här kunskapen. Snacka om glada och nöjda entusiaster! Men det finns mycket mer att göra på olika sätt för att försöka förhindra att svenskarna, som någon sagt, blir biologiska analfabeter. Till det kommer att den som i Sverige har velat lära sig något om arter tidigare inte haft något material att tillgå. Av Sveriges drygt 50 000 arter saknas det handböcker och bestämningslitteratur för 98 procent av dem. Det är det vi vill råda bot på med utgivningen av ”Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna”.

På vad sätt ser du dig som en kunskapsförebild?
– Jag har ju hela mitt liv arbetat med kunskap och jag tycker att kunskap är kul. Jag vet också att jag, direkt och indirekt, inspirerat många människor att börja intressera sig för naturen och lära sig arter. På så vis har jag haft en viss påverkan, men därifrån till att vara eller bli en förebild kan steget vara långt. Jag har gjort så gott jag kunnat med böcker, föreläsningar och genom institutioner som ArtDatabanken och Centrum för biologisk mångfald.

Intervjuare: Arne Järtelius, Nationalencyklopedin