Organisationen Hungerprojektet är nominerad till Kunskapspriset för att ”organisationen arbetar på att avskaffa hungern i världen med hjälp av kunskap och lokal utbildning och utveckling i stället för med bidrag”. Projektet engagerar och utbildar anställda och volontärer lokalt för att de långsiktigt ska fungera som rådgivare och inspiratörer. Hungerprojektet driver förändringsprogram i 13 länder med hjälp av totalt 180 000 volontärer, mest kvinnor.

Hungerprojektet är en politiskt och religiöst obunden ideell organisation. Den driver program på den afrikanska kontinenten, i Latinamerika samt i Indien och Bangladesh. Hungerprojektets 250 lokalt anställda finns över hela världen. Arbetet inom organisationen bedrivs till största delen av 180 000 lokala volontärer. Hungerprojektet hjälper människor som lever i hunger och fattigdom att själva bygga upp en hållbar förändring i sitt samhälle. Detta sker genom utbildning, delaktighet och engagemang för ökad jämställdhet och minskad fattigdom och hunger. Hungerprojektets VD Åsa Skogström Feldt svarar som följer på NE:s utsändes frågor.

Vilka egenskaper bör enligt dig en duktig kunskapsförmedlare ha?
– Jag har själv ett stort engagemang och vill framföra mitt budskap på ett inspirerande och engagerande sätt. Engagemang är något som kommer inifrån. Det är något man brinner för. Oavsett om det gäller Hungerprojektet i Sverige eller Hungerprojektet i till exempel Afrika gäller det att kunna förmedla sin information på ett sätt som är anpassat till dem man vänder sig till, att informationen målgruppsanpassas. Det är också viktigt att våga ta en dialog i stället för att ägna sig åt en envägskommunikation. Det gäller att känna av och att anpassa diskussionen efter den aktuella situationen.

Andra viktiga tillgångar hos en kunskapsförmedlare är tydlighet och ett rakt budskap. Jag brukar försöka att blanda fakta med historier om människor som blivit eldsjälar via våra program och som skapat stora förändringar för sig själv och sitt samhälle. Det ska kännas både i hjärnan och hjärtat, logiskt och emotionellt.

Hur förmedlar man och hur sprider man enligt dig kunskap bäst?
– Det vi arbetar med inom Hungerprojektet är väldigt omfattande. Det handlar om alltifrån hunger till hälsa till skolgång och mycket mera. Därför vill jag gärna kommunicera personligen med dem vi har med att göra. För att komma dit måste vi först väcka folks intresse. Därför har vi bytt ut de traditionella budskapen mot mer resultatinriktade. För att ta ett i högen: ”Om du var riktigt fattig, skulle det hjälpa att det kom rika människor från andra sidan jorden och gav dig saker då och då? Eller skulle du hellre starta eget?” Det låter kanske lite drastiskt, men vi vill att folk ska stanna upp och tänka efter så att vi kan få till stånd en dialog med dem. Artiklar och annonser kan mycket väl skapa uppmärksamhet för en fråga, men de kan inte förmedla det kompletta budskapet. Jag tror det är svårt att sälja ett långsiktigt engagemang för en bättre värld i en mening.

På vilka nya, annorlunda och lustfyllda sätt har du lyckats stimulera andra att söka kunskap?
– Inom det område där Hungerprojektet verkar, d v s hunger och fattigdom i världen, handlar utgångspunkten vanligtvis mycket om kommunikation som spelar på dåligt samvete. Ganska ofta rör det sig då om punktinsatser: Skänk en slant eller ge ett bidrag för att lösa ett problem för stunden. På det viset arbetar inte Hungerprojektet. Vi visar inga bilder på gråtande barn eller barn som svälter. Vad vi i stället visar upp är människor som är produktiva och som kan uträtta saker själva. Det gör vi för att vi vill förändra förhållningssättet till människor i andra delar av världen och faktiskt tro på och inse att de kan själva om de bara får chansen. Vad vi vill göra är att skapa förutsättningarna för att de ska kunna vara handlingskraftiga och kreativa. Det är ett helt nytt sätt att kommunicera på, som jag ser det. I våra annonser har vi dessutom gått ett steg längre och visar just nu bara siffror och diagram.

När det gäller ett mer lustfyllt sätt att sprida kunskap på som vi använder oss av är videoupptagningar från våra programländer. I de ganska korta videoinslagen delar människor i våra programländer med sig av sina visioner och sina drömmar av vad dom har åstadkommit. Det är något som ofta väcker starka känslor och, inte minst viktigt, identifikation bland våra åhörare.

På vad sätt ser du dig som en kunskapsförebild?
– När jag har berättat om Hungerprojektet får jag ofta feedback att jag hållit inspirerande och tankeväckande föredrag genom att jag kan koppla tillbaka till åhörarnas egen situation. Det handlar om att dra paralleller mellan vad vi gör i Afrika med hur man jobbar med människor här i Sverige. Tron på människans egen kompetens kan man ju applicera lika bra på ett svenskt företag som att man vill att den ska fungera i en by i Afrika, i Latinamerika eller i Indien.

I Hungerprojektet har jag lärt mig en hel del som skulle kunna vara användbart inom svenskt näringsliv. Det gäller framför allt den stora potentialen i att jobba med delaktighet och engagemang och ”underifrånperspektivet”. Det är många som pratar om det coachande ledarskapet, men från att prata om det till att omsätta det i praktisk handling är steget ibland ganska långt. Vårt arbete inom Hungerprojektet i programländerna är exempel på hur drivkraft kan växa. Lokalt engagerar våra lokala volontärer den lokala befolkningen att sätta upp en vision för sig själva och att bli medvetna om att det faktiskt är dom själva som ska genomföra en förändring. Jag lär mig hela tiden mycket av våra partners lokalt inom Hungerprojektet.

Intervjuare: Arne Järtelius